Mobil kommunikationsteknik utvecklas ständigt. För att kunna erbjuda kunderna konkurrenskraftiga tjänster strävar mobiloperatörerna efter att använda de senaste framstegen inom detta område. Den mest lovande riktningen idag är idrifttagningen av 4G-nätverk.
4G-klassen inkluderar idag mobila kommunikationsnätverk skapade på grundval av fjärde generationens teknik. De kännetecknas av hög hastighet av informationsutbyte, liksom förbättrad kvalitet på röstkommunikation. Till skillnad från 3G använder nätverk av denna klass endast paketdataöverföringsprotokoll (IPv4, IPv6). Växelkursen är över 100 Mbps för mobilabonnenter och över 1 Gbps för fasta abonnenter. Röstöverföring i 4G-nätverk sker via VoIP. Det finns för närvarande två tekniker som erkänns uppfylla alla kraven i 4G-nätverk. Dessa är LTE-Advanced och WiMAX (WirelessMANAdvanced).
Utvecklingen av LTE-teknik, som är prototypen för LTE-Advanced, startades år 2000 av Hewlett-Packard och NTT DoCoMo. Denna riktning var lovande, eftersom även tredje generationens nätverk just började bli populära. Tekniken började uppfylla kraven i 4G först med den tionde versionen. Eftersom denna standard kunde tillämpas i befintliga mobilnät började den dra nytta av stöd från mobiloperatörer. Det första nätverket baserat på LTE-Advanced lanserades officiellt i december 2009 i städerna Stockholm och Oslo.
WiMAX-teknik är en utveckling av standarden för trådlös dataöverföring för Wi-Fi. Det utvecklas av WiMAX Forum, som inrättades 2001. En funktion hos WiMAX är förekomsten av olika protokoll för informationsutbyte för statiska och mobila abonnenter. Det första mobilnätet med WiMAX-teknik lanserades i december 2005 i Kanada.
Idag börjar 4G-nätverk få mer och mer popularitet runt om i världen. Men deras genomförande är fylld med vissa svårigheter. En av dem är att högfrekventa radiovågor som används i dessa nätverk är extremt dåliga när det gäller genomträngande stadsbyggnader. Därför (jämfört med 3G) krävs det många fler basstationer för att ge kvalitetstäckning.
